Jag skar upp rödlök en dag på ett jobb jag en gång hade. Mina ögon tårades och jag skar upp mina fingertoppar. När jag tittade ner på löken insåg jag att den var en perfekt miniatyr av universum. Någonstans bland alla lager är vi, snurrandes. Jag fortsatte jobba och undrade om någon skär i vårt universum just nu. gråtandes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar