jag är såå himla låg/trött/dött/kött/mött/nött/stött/svårskött...allt annat än pånyttfött. ser rött. som en gris som precis dött. typ så.
orkar inte lyfta ögonen mer än till halv stång. allt blir som ett tvång. varje gång. försöker ta ett språng, men detta monster* är inte en sång. alla andra har ett försprång. jag halkar efter varje gång. alla gör ett intrång, i MIN ingång. mitt tvång. i min lilla kartong. mitt sinne. därinne. allt slår som en taktpinne. detta är vansinne!! vill inte mer. vill att allt ska ta slut. vill ha tillbaka mitt krut. att äta känns som ett spjut. det blir akut. och jag kan bara tänka på mej själv som en dumsnut. ett fel beslut. vill att allt ska vara som förut. om så bara för en minut. är på sjukhuset till alla veckoslut. nu tre. en månad.och jag känner mig bara lånad. utplånad. jag träffade min klasskamrat. hon var i ett bättre format. inte som förut, en ynklig krabat. hon hade vart där i fyra månader på kliniken. stått ut med all kritiken. paniken. skriken.pedagogiken. nu har vi bytt plats. hon har kommit tillbaka till skolan, jag blir omhändertagen. blir tagen i kragen. uppdragen. och jag slåss. för att mindre och mindre känna mig som en jävla valross. i huvet ligger en betongkloss. jag vill inte ha den där. inte sådär. inte såhär. inte nånstans. måste hitta en balans. mellan monstret* och mig. jag vill va en vanlig tjej. idag krigar jag för fullt med det lilla monstret*. frukosten gick väldigt plågsamt ner. ville inte ha någon alls. dom säger att jag ska se det som medicin. men skillnaden är hårfin. allt detta prat låter som latin. det blir som ett vaccin. när blev en apelsin till en medicin, ett vaccin? som heroin. jag vill bara bli frisk. men det är väl inte så bara.när jag faktiskt svävade i fara. i livsfara. visste inte att jag svävade i hälsofara. i det ofattbara. onåbara. medan de ända jag tänkte på var att jag var den där oslagbara. men jag var utom min kontroll.stod och trampa på noll. åt fel håll. nu är jag inlagd, nylagd. Jag har haft så sjukt ont i magen idag, värsta omgången hittills!
Fick ett fint mejl ifrån en vän idag, som önskade mig lycka till med allt och skrev några fina rader. Sånt lyser upp min dag! får mig stark när jag är svag.
*monstret inom mig kallas bulimia nervosa.