en töntig dikt.

Agnes min lilla blomma.
Jag har nu varit utan dig flera veckor i det tomma.
För utan dig är jag faktiskt ingenting.
Så kom med mig, spring, spring!
Vi springer ut i skogen och sjunger för jorden.
och jojkar, precis som dom gör uppe i norden.
Som när vi satt mitt i vägen och lyssnade till våra röster som slog mot bergen.
Du satte dig i mitt hjärta, ja faktiskt ända in i ryggmärgen.
Saknaden till dig är oerhörd.
Och blomman jag fick av dig är helt störd.
Den växer och växer till inget like.
Kom! Kom, så flyger vi till mitt kungarike!
Där finns det moln och andra fina ting.
Och jag ska låta dig vara rikets King.
 För det finns ingen, ingen som är som du.
Och jag ville bara säga att jag saknar dig ju!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar